Rädd att gå vidare?

En tanke slog mig en dag. Undra hur stor del av Sveriges människor som har ett jobb de inte trivs med men ändå går dit varje dag. Jag har ett sådant jobb. Förmodligen betyder arbetskamraterna allt på företag där man ej kan utvecklas i sitt yrke. Jag har både trevliga och roliga arbetskamarater. Även om jag inte har så mycket gemensamt med vissa är vi sett på det hela en riktigt trevlig grupp. Jag tänkte mig in hur det skulle vara att misstrivas med sina arbetskamrater och sitt jobb och att det nog finns många som också sitter i den situationen också.

För mig skulle det inte gå. Även om jag nu har ett trevlig gäng att jobba med så kämpar jag vidare för att ta mig till ett mer stimulerade jobb. Frågan jag ställt mig varför inte fler söker utmaningar och jobbar på att försöka hitta ett jobb som de verkligen vill jobba med. Varför nöja sig med det man har när man kan få bättre?


På mitt jobb finns det personer som kommer jobba där för evigt om företaget finns kvar. Om man gillar sitt jobb även om det är enformigt så har jag inget att tillägga om det, bara att jobba vidare.

Men det är många som faktiskt klagar för att sedan inte lyfta ett finger för att ta sig därifrån. Det tror jag inte är något unikt just för mitt jobb, det avspeglas nog på de flesta arbetsplatser.

Nu lever vi faktiskt inte i medeltiden. Nu finns det gott om vägar till nya jobb. Så mitt råd till alla som hela tiden går runt och vantrivs på sina jobb. Sluta upp med och lägg din kraft på att hitta ett jobb som du faktiskt skulle trivas med. Även om det skulle vara så du skulle få sänka din lön ett snäpp från början skulle du nog aldrig se bakåt igen.